Mat!

Vid halv sju idag trodde jag att jag skulle kollapsa. Det var väldigt nära att jag ringde P och sa åt honom att komma hem från travet. Tunnelseende, noll fokus, yr, vansinnigt trött och helt bonkas i huvudet. Jag åt den där salladen som sen åkte lite hiss i nån timma. Insåg att jag behövde äta kött och tinade på lite gris, slängde in i ugnen och åt strax efter 20.
Nu mår jag bra igen. Det tog bara 30 minuter efter första tuggan död grillad gris så var jag på banan igen. Åt lite mer grönsaker för att fylla ut lite.

Att vara arg sådär länge är inte kul. Det sög musten ur mig! Så himla illa som det var där innan maten har det inte varit sen jag var med barn.
Men en gång är ingen gång, det är inte meningen att jag ska klappa ihop av en diet. Jag fortsätter helt enkelt imorgon som om ingenting har hänt.

Ska bara inte glömma bort det, måste känna igen signalerna nästa gång. P trodde att det var tuggummit, jag säger tvärtom. Både detta och jalkat är symptom på näringsbristen. I vanliga fall när jag blir hungrig blir jag darrig direkt. Näringsbrist rimmar illa med mig. Har känt mig berusad i flera dagar, nu är det åtgärdat!

Te och sprej, leverpastej!
/C