Dag 17

Igår åt jag mat, det kändes sådär. Inte hela världen, när jag blir sugen vill jag ha mat, inte efterrätter. Men det känns ändå lite jobbigt att man bryter sitt löfte till sig själv, även om det görs på ett bra sätt. Naturligtvis kan man rationalisera och bortförklara men sanningen är att man sviker sig själv. Jag har lovat att bara äta pulver till en viss grej inträffar och det har inte hänt än. Samtidigt kan jag inte bortse från att kroppens matsignaler är starka grejer, man kan inte hejda hunger och matsug. Som tur är finns det nästan bara bra alternativ i kylen så det är ingen katastrof och det kommer inte påverka min ketos. Bara man struntar i kolhydraterna och håller kaloriintaget lågt så ordnar det sig. Isbergssallad med vinägrett är gott som fan (vinägrett kan jag ha på allt, vinäger är my drug of choise) och jag blir mättare än när jag pulvrar.

Inatt drömde jag att jag vägde 89 kg. När gubben kom in i mitt liv vägde jag mindre än så, den vikten susade jag förbi när jag började jobba i kårköket. Men jag såg mig själv naken i en spegel (något jag aldrig gjorde då) och det var inte så pjåkigt. Det kändes mycket märkvärdigt att se sifforna på vågen och se sig själv hur man ser ut som smal. I drömmen hade jag dessutom korrigerat brösten efter att jag fått barn, en extremt udda upplevelse.
För er som aldrig sett mig så är jag 172 cm lång, har stora fötter, stort huvud och stora händer vilket antyder en enorm benstomme samt muskler som blir stora direkt när de används. Även som smalast och mest fit har jag aldrig varit under 73 kg, inte sen jag vägde 68 kg som 11-åring med små bröst. Så 89 på mig är kanske tio kg för mycket, dvs med lite extra röv och liten bulmage. Om jag någonsin väger under 80 igen så är det supersmalt - för man får inte glömma att jag är rejält kurvig med.
I drömmen hade tiden gått förbi och jag hade druckit pulver bara sådär dag ut och dag in och en dag var jag bara smal. Pang tjong.
Jag hoppas att det kommer vara så, för nu snart börjar grill o vin-säsongen. Som det känns nu är det en lättnad att pulvra på frukosten och lunchen eftersom jag ändå inte är så förtjust i den maten. Det är middagen som är jobbig.