Jag hittade tillbaka!
Det har hänt en del på två dryga år, jag har varit på jobb-botten och skrapats upp (tog nåt år), fått ett bra jobb och fått tillbaka självförtroendet på mig själv och till sist fick jag ett jobb som gav mig insikten att jag kommer duka under i det yrket.
Vintern har varit förfärlig, ryggen pajjade 4-5 ggr, plus en till nu senaste 3-4 veckorna.
Har alltså varit soffbunden sen före påsk, och fick göra två turer till min bästa naprapat. Fick skitont av det och blev kvar i 5 dagar till, har suttit och sovit i soffan rätt länge nu. Klarar inte av sängen längre.
Det har hänt så mycket det senaste året, det som överskuggar allt är att vi numera har ett barn på särskolan. Vi fick diagnosen spikad för ett år sen, det är snart dags för återbesöket för att konfirmera den diagnosen.
Tungt tungt tungt.
Hela livet är upp och ner.
Alla dessa saker har visat exakt vad jag måste göra.
Jag måste gå ner i vikt.
Det duger inte längre, övervikten börjar bli en börda för min snart 40åriga kropp. Vi köpte en träningscykel förra året, den står och samlar damm eftersom ryggen krånglat och jag varit sjuk rätt ofta. Men jag ska börja med den när ryggen är bra igen, är ff för stel för att börja motionera. Har problem att går runt om ni undrar var min gräns för stel går, bara att gå på dass är en prövning. Men det är betydligt bättre nu än i går!
Jag har nästan ingen matlust längre, LCHF är dock fortfarande modellen härhemma. Det som gjort att jag gått upp allt plus lite till är att jag äter barnmat på dagarna, den är kolhydratsbaserad och smakar ingenting. Man blir inte mätt och man har fri tillgång till frukt och mackor - även där har ni en orsak till att jag måste byta yrke helt.
Började redan förra året med att söka lite kurser i industriell ekonomi, jag måste in på ett kontor! Har efter senaste sessionen med yrket i fråga fått totalnog av ljugande, curlande föräldrar, så när jag klampade in på AF senast hade jag mina fina argument noga repeterade:
Barn på särskolan, med tillhörande vårdbidrag.
Ryggen pallar inte.
Jag har inte tålamod med föräldrar längre.
Har fått tinnitus.
Psoriasisen fixar inte tvålen
Det gick toppen, min nya bästa förmedlare strök helt enkelt yrkestiteln från mig. Yey! Jag sökte mig bort därifrån redan förra milleniet men det gick ju sådär. Men nu är det borta, det tunga, slitsamma, irriterande, krävande förbannade serviceyrket som jag bara inte fixar längre.
Hur somhelst, sittandes i en soffa i flera veckor med höga doser citodon i kroppen så får man tid att fundera. Det enda vi kunde komma på var att försöka med pulverdieten igen. Jag har ändå ingen matlust alls, det har funkat över förväntan. Men jag tänker skriva mer om det i ett enskilt inlägg.
Känns bra att börja skriva igen.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar